/ Dravel /

A leap of faith, I knew I was up next, I never told you but I told a few people we'd wed

Sak som slår mig när jag är i en relationsroman-period och lyssnar på Nej och åter nej av Nina Lykke och läser Drick värmen ur min hand av Bengt Ohlsson: Om några månader är jag någons FRU.
 
Inte flickvän, inte sambo, någons FRU. En HUSTRU, om man så vill.
 
Att jag ska prata om Oskar som "min man" känns inte alls så konstigt, men att han ska prata om mig som sin fru känns så extremt... vuxet är inte rätt ord för det räcker inte till, det handlar mer om att det känns som att gå in i en helt ny värld.
 
Så är det nog egentligen inte. I snart elva år har jag varit säker på oss två och att vi vill och ska leva tillsammans, och jag tror knappast att jag kommer att vakna upp morgonen efter bröllopet och ha åldrats tio år på åtta timmar och plötsligt se ut som den bild jag själv har av vad det innebär att vara en fru.
 
Men det handlar ändå om en milstolpe i ett gemensamt liv. På samma sätt som det var en milstolpe att bestämma sig för att flytta till Stockholm och en milstolpe att köpa en gemensam lägenhet är det ju minst sagt en milstolpe att planera och genomföra ett bröllop och deklarera högt och tydligt att vi ska tillbringa alla våra dagar ihop 'til the very end.
 
I de här bröllopsplanerartiderna jag levt i ett tag har jag förstått att det är många som inte tycker att ett äktenskap spelar så stor roll 2019, att det inte har så mycket betydelse för en relation om man skrivit på ett papper eller inte och att man inte behöver eftersträva att manifestera sin kärlek för alla man känner.
 
Det tror inte jag heller. Men jag tycker ändå att det ska bli ganska kul.