/ Dravel /

Learn to sing along to the music

Musikreflektioner:
 
– Jag har väntat på att lyricsen till Junior Brielles "LOVE" ska dyka upp på internet i flera månader och nu äntligen fick jag bekräftat att de sjunger "Tittar närmre så du kan se saker större än Beyoncé". Ännu bättre rimmat än Sakarias "Ja världen den är konstig, man vill bara lyssna på Beyoncé".
 
– Westlifes "Hello my love" är ju ASBRA! Ingen "When you're looking like that" såklart, men det finns potential. Så uppdaterade trodde man ju inte att de skulle bli.
 
– Konsekvens av att Panic! At The Disco genre-skrällde med "High hopes" i höst: Jag har flera gånger frivilligt lyssnat på Paramore, My Chemical Romance, Fall Out Boy och andra emo-pärlor för första gången sedan typ 2009. Jag ska inte gå så långt som att kalla genren tidlös, men jag tycker fortfarande att "Welcome to the black parade"... har något. För att inte tala om min bästa PMS-låt "Misery business", mmm sicket intro.
 
– Igår provade jag Bodyattack för första gången, och instruktören sa "we'll do a bit of running to this EPIC song, I think you've heard it before" och jag förväntade mig vad som helst av typ Pitbull. Döm om min förvåning när hon drog igång en eurodisco-remix av "The Riddle" med Nik Kershaw och ropade "GO ROUND AND ROUND!" när vi skulle springa i cirkel. Det är nyckeln till att få mig att återvända till ett alldeles för jobbigt pass: Vetskapen om att ifall jag bara masar mig dit så är belöningen att få lyssna på 80-talslåtar som jag har sjungit på i ett år utan att komma på vad de heter.

– Av olika anledningar, exempelvis Lena Katinas mycket kvalitativa spelning på schlagerkvällen på Pride, har jag lyssnat en del på t.A.t.U senaste månaderna och jag hade HELT glömt bort hur bra jag tyckte att "All about us" var när den släpptes! Jag har trott att "Not gonna get us" är deras bästa låt men det är ju bara för att "All about us" hamnade i skymundan eftersom den släpptes efter den största hypen kring t.A.t.U. Desperationen i rösterna och den så enkla texten gör den så himla intensiv och jag bara DRAS till den.

– När ska man tröttna på Benjamin Ingrossos "Behave"? Hittills aldrig.