Fridah Jönsson

Reflektioner:

 

- I måndags fyllde jag 26. Nu är jag lika gammal som Monica i första säsongen av Vänner.

 

- "Du bangar väl aldrig en bra julkalender?" sa en vis person till mig förra året och därför älskar jag naturligtvis Storm på Lugna gatan. Så fin scenografi, så bra barnskådespelare och framförallt så ROLIG. Egentligen gillar jag alla julkalendrar om familjer som kommer till övergivna hus: Mysteriet på Greveholm 2012 (90-talsversionen var ju lite... läskig?), Hotell Gyllene Knorren och nu den här.

 

- Varje måndag och torsdag tvingas (ja, tvingas) jag lyssna på "Trumpets" med Jason DeRulo, fast i en tabata-/gym-version. Jag har inte fått den där melodin ur mitt huvud sedan augusti men häromveckan lyckades jag HÖRA texten i verserna för första gången och jag fattar nada av referenserna! "Is it weird that your eyes remind of a Coldplay song?" och, ännu märkligare, "Is it weird that your bra reminds me of a Katy Perry song?". WHAT?! Det är ett sådant mysterium! Och det fyller ju en funktion, allt jag tänker på träningarna är inte längre "det här är så jobbigt det här är så jobbigt det här är så jobbigt" utan "kan det vara Clocks eller California Girls?".

 

- Varje onsdag tvingas jag däremot lyssna på en tabata-/gym-version av "Turn me on" med Kevin Lyttle, på ett annat gympass. Intressant hur en låt som är så kort i Pride-paraden plötsligt kan upplevas som en halvtimme när man måste göra situps hela tiden.

 

- Jag har frångått alla mina principer och bett mina Facebook-vänner att nominera mig till en GALA. Eller ja, mig och mig, man kan nominera Alcazar – Carpe Disco till QX Gaygala! Att frångå principerna är i detta fall helt rimligt, för det här är förmodligen den enda gången i mitt liv som jag kommer att kunna bli nominerad till en gala. Såhär kommer jag att bete mig i så fall: