Fridah Jönsson

Igår morse insåg jag att jag hade glömt bort Hanna Järvers namn. Jag tänkte att jag skulle ta på mig min Happy Thoughts-tröja och kom på att tänka på "Alabamatröjan" och insåg att jag inte längre visste vem som sjöng den. Jag gick igenom de Hanna jag visste som var i samma genre, Turi, Berglund och så vidare men jag kom inte på det.

 

Detta är ett mycket hälsosamt bevis på att jag inte längre jobbar uteslutande med artister. Jag visste inte vem Skivbolagschefen som anklagas för våldtäkt var förrän igår, när jag häromdagen läste om Kumba i Mitti fick jag tänka efter vilken rad hon hade i Knäpper mina fingrar-remixen vilket jag för två år sedan kunde utantill i sömnen och när jag såg Ida Redig på Mello-presskonferensen trodde jag att det var Julia Frej.

 

Det finns ju många nackdelar med att jag inte rör mig i musikerkretsar på samma sätt som jag gjorde tidigare, men jag tror att fördelarna överväger. Till exempel: Jag har fortfarande kvar kontakten med de vettiga och roliga och bra personerna men behöver inte stå på sena releasefester med branschfolk som jag hört både det enda och det andra om och är fullständigt ointresserad av att umgås med.

 

Jag kan fortfarande göra musik-PR, men det finns inte längre artister vars namn och röster jag hör så ofta att jag börjar tro att de bor i min lägenhet. Goals.