/ Dravel /

All those pictures have blurred, all those nights feel like one and the parties weren't really that fun

Igår var jag på releasefest för Helena Dahlgren som släppte sin bok "Orkidépojken".
 
Jag märkte att det är mycket som är bättre med att gå på event nu än för bara ett par år sedan. Jag duschade till exempel innan jag åkte dit! Det har jag aldrig kunnat göra för jag har alltid behövt gå direkt från jobbet och med direkt från jobbet menar jag "gå omkring och glo i city i två timmar för att jag inte hinner åka hem", men nu var jag inte alls så jobb-ofräsch som jag alltid var förut, nu luktade jag bara L'Oreal!
 
Och dessutom hade jag bara EN helt vanlig väska att bära! Ingen dator, ingen matlåda, inga tusen böcker, bara en helt vanlig ganska lätt tygväska. Caro har ju sagt att det alltid är lätt att hitta mig på events eftersom jag har alltid har typ tre väskor, men those days är med andra ord over.
 
För ett par år sedan gick jag på releasefester, spelningar och mingel nästan varje vecka. Nu har alla de festerna flutit ihop i minnet. Obaren, 6071, Brooklyn, Laika, Landet... allt känns som ett enda ställe och en enda kväll och jag minns knappt någonting av dem.
 
Jag tyckte inte att det var superkul då och nu i efterhand kan jag undra om någon tyckte det. Banden som spelade? De märkte förmodligen inte att jag var där, och gjorde de det så brydde de sig nog inte nämnvärt. De jag jobbade med? Jag stod ju mest och gnällde över att jag var trött. Ägarna till ställena? HAHAHAHA, de ville nog mest ha ut hon i glasögon och tre väskor som höll i ett glas vatten och såg ut att somna stående vilken sekund som helst.
 
Igår stannade jag relativt länge för att vara jag (dvs till typ 21) och tyckte att det var KUL. Jag är så glad att det hände, för nu kan jag kanske börja tycka att sådana här saker är roliga igen. För det var ju aldrig något fel på vare sig artisterna, ställena eller spelningarna i sig när jag alltid ville åka hem, det var ju omständigheterna som var sämst.

Nu när de är bättre kanske jag kan börja tycka att det är roligt - och därmed bli en bättre gäst. Hittills har jag till exempel inte gråtit på English Bookshop en enda gång, och det är annat än man kan säga om Obaren.