/ Dravel /

Ingen svänger lika hårt som Johan Persson

Nu när Lars Winnerbäck släppt en så bra ny platta, och nu när jag och Madde lyssnade på hans tidigare plattor nästan hela förmiddagen idag, tänker jag SÅ mycket på Johan Persson. På min fjortonårsbesatthet av honom, på vilken helt fantastisk röst han har både i låtar och på kommentarsspåren på Live i Linköping-dvd:n och på hur totalt omöjligt det tydligen ska vara för Peggy Lejonhjärta att bara återförenas.
 
När Birds skulle ha treårsfest 2014 och ville ha en cool programpunkt med ett bra band mailade jag Johan Persson på Facebook och skrev ungefär "hejhej du kommer säkert inte ihåg mig men du var min största idol och jag skrev till dig en massa på Myspace och gick och stalkade dig efter en massa spelningar och nu jobbar jag med musik-PR och vi ska ha ett event och jag vill SÅ gärna att Peggy ska göra en återförening och spela live nu när det är tio år sedan ni släppte skivan så PLEASE GÖR DET JAG BETALAR VAD SOM HELST" (nästan ordagrant skrev jag så), och fick det här svaret:
 
 
"Kul att höra från dig" och "i Borlänge vi sågs sist eller"?! SIST! Som att jag åkte land och rike runt för att stalka honom! Ja, det är ju inte helt från hur det faktiskt var, but still. Jag blev så glad för det här mailet för jag tyckte att det var så fint att han kom ihåg.

I alla fall. Det jag skulle komma till var att om ni inte fastnat totalt för Peggy Lejonhjärta eller fattat att de finns än (som om någon som läser den här bloggen inte vet att de finns) så måste ni lyssna på dem. Här.
Jag lyssnar på dem hela tiden nu när mitt gamla iTunes-bibliotek ligger i ipoden och det är fortfarande guld. Och annars: Se Lars Winnerbäck Live I Linköping-dvd:n och lyssna på Johan Perssons fantastiska och snälla dialekt på kommentarsspåren.
 
Och annars: Se dessa bilder från back in the days och beskåda en 14-en-vecka-från-att-fylla-15-årig fangirl som på första bilden får träffa sin största idol efter att ha stått och svettats i Maserhallen i typ tre timmar och på andra bilden, tagen ett halvår senare, känner sig bästis och bundis med honom i Säterdalen, i omålade naglar på grund av hygienregler i hamburgersteket på Leksand Sommarland, tröja från Amnestys gör-din-egen-t-shirt-tält och armband från Peace & Love när det fortfarande fanns inomhusscener, Where The Action Is där jag jobbade för Linda genom att dela ut flyers för Vulkan (åh cirklarna som sluts <3) och första upplagan av Granny Goes Street som var helt nytt, litet och häftigt då.
 
Tider det.