/ Böcker /

When will you ever get sick of listening to repeats?

Jag har väntat så länge på att läsa "Efter ekot" av Olivia Bergdahl, så när jag var på litteraturmässan i helgen och gick förbi Ordfronts bord och fick tag i det sista pocket-exet av den var jag så glad.
 
Jag började läsa boken i söndags eftermiddag och läste klart igår förmiddag. Handlingen kretsar kring 21-åriga Fanny som åkt till sin mormor på landet en sommar, bland annat för att övningsköra. Det är 2011 och Fanny kämpar mot minnena av det destruktiva och stormiga förhållande hon ett år tidigare haft med 23-åriga Sam.
 
Vartannat kapitel utspelar sig 2009/2010 och vartannat 2011. Kapitlena under 2010 är de bästa, om ni frågar mig. Tidsmarkörerna är massvis och tydliga, vilket beror på att Ekot i P1 är ett ständigt förekommande bakgrundsljud i historien. Riksdagsval och jordbävningar och vulkanutbrott och sexchattar i regeringen är bara några av nyheterna som passerar och jag vet inte om det är för att just 2010 var ett så fint år för mig personligen (Oskar och jag bodde ihop i läggan hemma hos mamma och pappa på Goesisland Street, jag åt chokladbollar hela tiden, jag hade fina kläder och tyckte om mig själv och våren var solig prick varje dag) men alla de här nyheterna ger en så fin och lågmäld dimension till boken.
 
 
Fanny och Sams förhållande är en skrämmande och intensiv historia. Det börjar med kärlek och en vilja att göra precis vad som helst för den andra och utvecklas sedan till ett begränsande, kontrollerande skildring av en person med enormt maktbegär och en person som omedvetet och ofrivilligt avskärmas från sitt eget liv.
 
Olivia Bergdahl är spoken word-artist vilket märks i de små beskrivningar av förhållandet som tar sig uttryck i datorfilnamn, och boken har på det stora hela en väldigt fin språklig inramning.
 
"Efter ekot" får fyra av fem kickboards.