Fridah Jönsson

Ibland tänker jag att det bästa och enklaste för alla inblandade kanske vore att flytta hem. Att slippa störa sig på bostadsmarknader och cyklister och Slussendebatter och bara säga FUCK IT STOCKHOLM nu sticker jag hem och ägnar livet åt att köra bil och bada badkar och äta middag hos mamma och pappa och läsa i tidningen att skolorna har stängt för att vägen inte är plogad så Dalatrafiks bussar kan inte köra Insjöns elever till Leksand. 

 

Men så kollar jag på Hemnet efter bostäder i Leksand och jovisst ett hus hemma kostar ju typ som en liten förortsetta gör här, men... då måste man verkligen köra bil eller cykla till och från jobbet VARJE DAG och så måste man träffa gamla högstadiekompisar på Ica och så måste man engagera sig i hockeyn och så måste man göra ett helgprojekt av att Åka Till Borlänge om man skulle vilja köpa nya kläder och så måste man gå på Preseeeentaaa eller Laaantliiiiv varje gång någon fyller år och så måste man lägga en förmögenhet på presenter för allting på sådana affärer kostar typ som min andrahandshyra här och allt som säljs är bara Lexington-kuddar eller Amor vincit omnia-skyltar

och så måste man gå på gymmet Life'n'Joy där typ ens gamla lärare står och zumbar och så måste man äta brunch på Gårdscaféet BAR & LOUNGE och om man stannar där på kvällen också så måste man fixa någon som kan vara CHAUFFÖÖÖR och när ens IBS-mage till slut fuckar så mycket att man inte orkar mer så måste man åka till Falun eller Mora som båda ligger typ en timme hemifrån (och så måste man ändå köra bil dit i all pain för det finns typ EN taxibil i Leksand och ingen kollektivtrafik existerar) och när man får sin medicin så måste man hämta ut den av en kille på Apoteket som är ett år yngre än en själv som man gick i samma F1-klass som 1999 och så måste man hitta boende och boka tågbiljetter och planera två månader i förväg om man Ska Till Stockholm för att Vampire Weekend spelar på Annexet.

 

Åh Gud gör så att jag aldrig någonsin blir tvungen att flytta hem för om jag gör det måste måste måste det vara av fri vilja. Jag måste ha kvar min tunnelbana trettio sekunder från dörren, jag måste ha fem minuter till Vällingby City, jag måste ha nattbussar hem efter sent jobb, jag måste ha möjligheten att ens ha sena jobb för jag måste få fortsätta jobba med det jag vill, jag måste ha kvar möjligheten att ta en taxi hem när SL plötsligt bestämmer sig för att ställa in trafiken, jag måste ha kvar Sankt Görans tjugofem minuter hemifrån (please dear Sankt Görans lämna aldrig över mig till Falu lasarett där gynekologer frågar om det är jag som skriver i DT), jag måste ha kvar allsången på Skansen och Ömheten på Stadsteatern och Gidlund Schibbye Persson Gardell på Akademibokhandeln och Khemiri på Kulturhuset, jag måste ha kvar möjligheten att hetshandla choklad på Pressbyrån klockan halv tio på kvällen, jag måste ha kvar möjligheten att bara diskret byta t-banevagn om jag ser någon jag inte orkar prata med istället för att behöva vråla "AMEN HÄJ!" för att man redan sett varandra.


Nej. Vi stannar nog här ett tag till.