/
Dravel /
Ingenting kan stoppa mig, plocka mig, fatta
Sjukaste grejen hände på mitt BOOTY-pass på gymmet i tisdags: Jag kom in i någon sorts runner's high!
Vi skulle varva 90 grader, utfall framåt och den här övningen när man ligger på golvet och pressar upp höften i taket (ja, det är den exakta termen). Tio gånger skulle vi göra varje övning och så skulle man upprepa hela sessionen i högt tempo tre gånger. Jag brukar aldrig orka så många av de här grejerna, men jag kom in i någon sjuk typ... trans!
Vi skulle varva 90 grader, utfall framåt och den här övningen när man ligger på golvet och pressar upp höften i taket (ja, det är den exakta termen). Tio gånger skulle vi göra varje övning och så skulle man upprepa hela sessionen i högt tempo tre gånger. Jag brukar aldrig orka så många av de här grejerna, men jag kom in i någon sjuk typ... trans!
Under dagen var jag lite opepp och kände att saker var lite jobbiga och oöverkomliga och sådant, så innan jag gick till gymmet gick jag här hemma och upprepade ordagrant HÖGT för mig själv något nytt skumt mantra: "Bygg upp den jobbiga energin, spara den och släpp ut den sedan tack och hej" (ja, jag var hemma alone och ja, jag blev Malin Berghagen).
Och så vet jag inte vad som hände, för under själva passet var jag så koncentrerad och fokuserad att jag typ GLÖMDE var jag var någonstans! Jag tänkte när jag kom in att "okej nu ska jag bara tänka på hur det känns i benen i den här övningen och hur jag spänner mig i den här övningen" och så vidare och så vidare.
Så jag hetsstirrade på väggklockan (höjdhoppar-style) under de fem-sju minuter som jag gjorde utfallen, och så var det typ som att allting bara försvann, jag kände att jag blev trött men att jag ändå kunde fortsätta all day all night, och plötsligt när instruktören vrålade "BRAAA OOOOCH vi kommer ner på golvet!" så blev jag helt ur spel och fattade inte var jag befann mig! Det var som om jag hade sovit och jag kände mig både helt förvirrad och on top of the world samtidigt, och efter några sekunder kom jag på att "just ja, jag är ju här!" och DÅ kom tröttman i benen och jag ramlade typ ihop på golvet i en hög.
Så himla sjukt. Och framförallt häftigt. Det här ska lätt bli mitt nya, att fokusera så hårt att jag inte vet var jag är. Jag känner mig som Hamza i Andra Avenyn! Vad är detta för något egentligen? Det låter ju ganska lame att ba "jomen jag koncentrerade mig så jag kunde inte tänka på något annat", men alltså, jag kan inte beskriva själva känslan i kroppen, jag kunde, för att citera År & Dar, göra allt märk väl ALLT. Det var värsta knark-feelingen!
Och igår på zumban gick jag också all in. Så fort jag började tänka på vad jag skulle äta till middag eller att jag inte fick glömma att posta ett brev så tänkte jag "okej, men hur känns det i fötterna när jag gör det här steget?" och så fokuserade jag på det och hann inte alls tänka på någonting annat!
Alltså herre, vilken grej! Tänk om idrotten i skolan hade varit såhär. Tänk om jag hade kunnat tro på att om man bara gör det på rätt sätt så kan träning vara the best high there is. Gud, det här var verkligen bland det absolut coolaste jag varit med om. Träningsfokus är det nya Bitstrips.
Så jag hetsstirrade på väggklockan (höjdhoppar-style) under de fem-sju minuter som jag gjorde utfallen, och så var det typ som att allting bara försvann, jag kände att jag blev trött men att jag ändå kunde fortsätta all day all night, och plötsligt när instruktören vrålade "BRAAA OOOOCH vi kommer ner på golvet!" så blev jag helt ur spel och fattade inte var jag befann mig! Det var som om jag hade sovit och jag kände mig både helt förvirrad och on top of the world samtidigt, och efter några sekunder kom jag på att "just ja, jag är ju här!" och DÅ kom tröttman i benen och jag ramlade typ ihop på golvet i en hög.
Så himla sjukt. Och framförallt häftigt. Det här ska lätt bli mitt nya, att fokusera så hårt att jag inte vet var jag är. Jag känner mig som Hamza i Andra Avenyn! Vad är detta för något egentligen? Det låter ju ganska lame att ba "jomen jag koncentrerade mig så jag kunde inte tänka på något annat", men alltså, jag kan inte beskriva själva känslan i kroppen, jag kunde, för att citera År & Dar, göra allt märk väl ALLT. Det var värsta knark-feelingen!
Och igår på zumban gick jag också all in. Så fort jag började tänka på vad jag skulle äta till middag eller att jag inte fick glömma att posta ett brev så tänkte jag "okej, men hur känns det i fötterna när jag gör det här steget?" och så fokuserade jag på det och hann inte alls tänka på någonting annat!
Alltså herre, vilken grej! Tänk om idrotten i skolan hade varit såhär. Tänk om jag hade kunnat tro på att om man bara gör det på rätt sätt så kan träning vara the best high there is. Gud, det här var verkligen bland det absolut coolaste jag varit med om. Träningsfokus är det nya Bitstrips.