Fridah Jönsson

Ja, det händer ju inte så mycket på den här bloggen right now. Det är för att jag är på P&L och ränner. Jag gör videointervjuer och får myza med Björn Dixgård och Icona Pop och Niki & The Dove och sånt. Ni kan följa mig här på DT-bloggen istället. Gör det.

Fram till dess kan ni läsa en krönika som skulle ha gått i Metro på midsommar men då jag är en mycket korkad person glömde jag bort att det inte kommer någon tidning då. Så ni får läsa den här:

 

Det är synd om männen

Hej, jag heter Rafael Edholm. För några år sedan skrev Linda Skugge ett brev i Tomas Ledins namn i Expressen och den här veckan ville tydligen Fridah Jönsson göra likadant med mig. Jag heter alltså Rafael Edholm och är en skådespelare som har varit med i olika succéer, bland annat ”Kändisdjungeln”, ”Stjärnor på is” och ”Göta kanal 2”. Men det är inte allt, jag är lite av en mångsysslare så jag har även varit med i ”Göta kanal 3”.

Och nu har jag, Rafael, regisserat en film som heter ”Mörkt vatten”. Jag fick tyvärr inget stöd från Svenska Filminstitutet för den, vilket beror på en mängd olika saker. En av anledningarna är att det inte är en politiskt korrekt film. Jag sa det i en intervju med Moviezine. Jag vet inte riktigt vad jag menade med det, men jag sa i alla fall i samma intervju att ”Jag är för det första man, så jag står upp och kissar”. Jag kände att det var viktigt att poängtera, så jag sa att det är ”jävligt tråkigt” när ”ens kisserier ska ha med det konstnärliga att göra” så att ingen missade det. Jag tror att kvinnor har det mycket lättare i den här branschen. Det var därför Teresa Fabik så länge blev omskriven som ”kvinnlig regissör”.

Jag sa även till Moviezine att man får skämmas för sitt kön om man är en man som vill göra film. Det är därför jag pratar om mitt kön i media och hur förtryckta vi filmkillar är på grund av det. Jag vill ha en manlig festival där man får ett ”manligt” pris, och det sa jag till journalisten också. Med ett ”manligt” pris tänker jag mig att man kanske helt enkelt kan få en statyett som föreställer en man. Vad sa du? Jaha, det finns redan? Just det, Oscar ja, det hade jag glömt. Men jag tänker mig liksom en festival där BARA män får pris. Va? Var samtliga nominerade i Cannes män? Jaha.

Okej. Men det är ändå synd om oss män. Anledningen till att jag vill ha en manlig festival är att man i så fall ”slapp be om ursäkt”. Vi män i filmbranschen är ju kända för att göra det, be om ursäkt och vara försynta och blyga. Alla från Ola Rapace till Mikael Persbrandt till Roman Polánski är oerhört timida. Så jag tyckte att det var på tiden att vi män började lyfta fram varandra lite mer.
Jag, Rafael, skulle kunna fortsätta i all evighet. Men jag kan helt enkelt citera en annan man som var blyg och osäker: Det är synd om människorna.

+ Ni slipper mig i någon månad framöver för nu är det sommaruppehåll för mina kolumner. Ni kan väl äta lite glass och komma tillbaka i augusti som lite snällare människor? Tack.
– Per Holknekt och Lena Ph skiljer sig. Som Håkan Hellström sa: Och vem tror på evig kärlek, ja vem tror på den nu?