Fridah Jönsson

Idag har vi varit gifta en månad. Mitt namnbyte gick igenom idag, från och med nu ska jag kalla mig Fridah K Jönsson. 

 

Det känns som att vårt bröllop inte riktigt tagit slut än. Det har liksom bara fortsatt, från hotellvistelser till presentöppning till att ringa och skicka och tacka alla till att bilderna från fotografen kom till att vi fick allas tal på mail... Jag går fortfarande omkring i ett moln av total harmoni.

 

Och nu i efterhand kan jag konstatera några saker, misstag och tankefel jag gjort under året inför detta bröllop:

 

 

Jag åt: En skål havregrynsgröt 08.00, en fralla 09.00, två tuggor av en hamburgare cirka 15.30, lite av buffén 18.00, en bit tårta och en korv med bröd. Dagen var så intensiv att jag liksom inte kände att jag var hungrig eller törstig. Alla som ska gifta sig: Se till att någon tvingar i dig mat och alltså SER PÅ medan du äter den, lita inte på dig själv som jag gjorde när jag satt med min burgare i handen medan jag kom på att jag skulle fråga någon något och sedan blev alldeles för intresserad av svaret och glömde att jag hade 90 grams underbart kött i handen.

 

Det här handlar ju om allas egna bekantskapskretsar och jag kan bara tala för oss under denna dag men: Folk VET att ett bröllop är en viktig dag. Ofta har gästerna aldrig varit där bröllopet äger rum vilket gör att de ser till att ha marginal när de ska åka dit. Vi la in en timme för repetition på förmiddagen och blev klara fyrtio minuter före utsatt tid – för folk var ju såklart beyond punktliga! Mmmmm som jag njöt av den insikten, och som jag skämdes för att jag tydligen omedvetet underskattat människors tidsuppfattning.

 

Jag bytte klänning inför dansen för att inte mitt släp skulle utgöra livsfara för övriga människor på golvet, men DET HADE RÄCKT MED EN. Jag som ränt runt på både Beyond Retro och Stadsmissionen säkert fem gånger i augusti för att leta Den Perfekta Extraklänningen tar härmed med mig den tanken till kommande evenemang.

 

 

Vi fick ändra den tusen gånger av diverse logistiska anledningar men SHIT vad glad jag är att jag i alla fall började så ett frö till den i början av mars så vi ens hade något att utgå från.

 

Det här är ju olika för olika kroppar/plånböcker/intressen, men för mig som verkligen inte känner mig bekväm i vissa modeller av klänningar var det verkligen viktigt att TESTA klänningen. Jag, Sophia och Elizabeth gick till Little Fairies i Hägersten en lördag i oktober och fick direkt en och en halv timmes provning med U-N-D-E-R-B-A-R-A Maria som äger stället. Jag testade säkert tio olika klänningar, funderade ett tag hemma och valde sedan den här. Dock var priset waaay över vår budget men Maria tipsade om att beställa en separat överdel och en kjol som såg prick likadana ut som den klänning jag letade efter - och tada, prislappen blev nästan halverad. I love her.

 

Hursomhelst: Det roligaste i förberedelserna har lätt varit att prova klänningen. Att välja, prova, sy in och sedan – när jag plötsligt blev i GROSSESS – sy ut. Om jag köpt någon random klänning som "säkert sitter fint" online hade jag aldrig vågat lita på att den skulle bli så bra som jag trodde, och det hade den heller inte blivit. Ebay och Blocket och Tradera vet ju knappast mina mått och kan knappast berätta vilken söm som behöver komma upp någon centimeter och har ju knappast en hel KÄLLARE med hundratals klänningar som man får stå och vila ögonen på medan Maria knäpper knapparna i ryggen.

 

Även det här varierar ju, men eftersom min klänning var så lång syntes inte skorna alls. Jag hade ett par asfina bröllops-Converse som jag bara hade på vigseln och fotograferingen för att det skulle kännas som en fin outfit (som jag tyvärr blodade ner av skavsår trots att jag försökt gå in dem i tre veckor), men så fort de sista kramarna och såpbubblorna delats ut efter vigseln smet jag raka vägen in i vårt omklädningsrumshus och gled in de underbara Nike Air jag haft på mig varje dag sedan 2016. Katharsis.

 

Det här tyckte jag ett tag i förberedelserna var lite synd att vi inte gjorde eftersom jag gärna skulle ha fått tillfälle att prata längre med alla gäster, men nu har jag hört ett par poddar som avhandlat detta med bröllopsbruncher och förstått att det nog inte hade varit lika mysigt för gästerna som för oss. Tydligen är bakfylla, trötthet och osocialt humör ganska vanligt förekommande morgonen efter ett bröllop, och att då behöva hålla kvar folk i detta tillstånd bara för att VI vill hinna träffa dem lite längre hade säkert inte varit lika kul.

 

Jag är så rakt igenom glad över vårt bröllop. Allt blev bra, alla var där, vi var lyckliga, klänningen svettades inte ner, tekniken funkade och fogarna höll (i alla fall fram till dansen).

 

I couldn't ask for more.