/ Dravel /

Kalle Anka sänds en gång om året och det är NU!

Varje gång jag går hem från gymmet lyssnar jag på en av två låtar: Bop Bop Baby med Westlife eller Am I Wrong med Nico & Vinz. Det är för att de både är bra OCH har den perfekta takten och soundet för att gå lugnt och sansat hem.
 
Såhär är jag med all musik, jag måste ha ett tillfälle för varje låt, inte en låt för varje tillfälle. Jag lyssnar ofta på Without You med Avicii medan jag går mina fem minuter till gymmet, på Sugarplum Fairy (Last Chance eller She) när jag ska någonstans som jag är lite nervös för, Lars Winnerbäcks Kom när jag kör bil i Leksand, och sedan förra året Alanis Morissette om jag måste åka till Skanstull eller Medborgarplatsen.
 
Förra året när allt var så hetsigt med alla jobb och uppdrag tittade jag på ett speciellt Beyoncé-live-klipp på vägen hem varje fredag, jag fick aldrig se den någon annan veckodag, för jag var tvungen att dela upp tillvaron på något sätt och hjärnan behövde programmeras till att det var helg.
 
Det här verkar låta så konstigt för andra. Alltså att inte känna typ "jomen jag gillar att lyssna på house när jag tränar" utan "jag får BARA lyssna på Avicii på väg till gymmet precis samma tid de här tre dagarna i veckan" eller "jag skulle aldrig komma på tanken att spela Nico & Vinz någon annan gång än på väg hem från träningen", men för mig är det en självklarhet:

Måndag, onsdag och torsdag är enda dagarna Bop Bop Baby kan spelas. Så fort jag hör den vet jag att nu är dagens jobb avklarat, nu är det hem och stretcha och duscha och så börjar kvällen. När jag hör gitarrerna i introt till She (åh, gitarrerna i introt till She) vet jag att det är dags att skärpa sig så den här intervjun blir bra och om Aldrig riktigt slut med Winnerbäck spelas är det vinterväglag på riksväg 70 mot Kvarnsveden.

Det är ju hur praktiskt som helst, som att gå in i en karaktär ju?!
 
Antingen är detta en lysande strategi eftersom Isabella Löwengrip har samma (hon hade en speciell spellista hon lyssnade på på väg till jobbet och en på väg hem, hon blandade aldrig ihop dem), eller så håller jag på att lägga mig till med en mycket oroväckande Gustav Svensson-ovana. Jag vet inte riktigt.