Finns ingen väg tillbaks för någon som är en loser
"När Horace Engdahl gick ut och sa ”vi grabbar pratar inte om sex” ville jag lägga till: nej, men ni skriver uppenbarligen om det. För mig är den här sexnovellen Svenska Akademiens variant på att skicka en ”dick pic”. Jag undrar förstås om det finns fler kvinnor som liksom jag har blivit ofrivilliga mottagare utan att våga träda fram."
"Stjärnor utan svindel" måste ha varit just en sådan bok som dessa kulturgubbar älskade, en berättelse med ett språk som tar andan ur en och som innehåller flera sexscener. Men vad kulturgubbarna inte fattar är att själva sexet ju är sekundärt, det är ju SPRÅKET som tar andan ur en, hur Louise kan skildra känslorna istället för kropparna och gör att man fortsätter läsa scenen (sexscener är ju ofta TRÅKIGA eftersom så många är likadana). Men kulturgubbarna tycker att det är själva handlingen som är intressant och i det här fallet säkert också att det handlar om två kvinnor, och då gnuggar de händerna i eufori.
Med risk för att jag själv gör bort mig nu, men en ledamot i Svenska Akademien borde väl kunna använda ordet förvisso på rätt sätt? I alla fall på det sätt som de flesta använder det? Jag hoppas att han menar "självklart" men tror att ordet han tänkt skriva är "emellertid", i den här mycket märkliga förklaringen till Aftonbladet:
”Efter hemkomsten till Stockholm skrev jag en erotisk novell i jag/du form och sände den till Louise för att visa hur jag ansåg att erotik borde skildras litterärt. Min avsikt var förvisso inte att kränka Louise och jag är djupt bedrövad över att hon uppfattade mitt brev som en kränkning.”
Ja, hur kan man uppfatta det som en kränkning? Både att få en jag-du-sexnovell skickad till sig av en äldre man eller att som författare helt oönskat få ett långt brev för att få veta hur någon annan "anser att erotik borde skildras litterärt" borde ju vara var kvinnas dröm.
Herregud. "Avgå alla" har sällan passat så bra som här.