/
Dravel /
Tack kära år som går, tack kära dagar som lägger en paus mellan nu och då och en paus mellan dig och mig
Jag och mamma började prata om gamla bloggpolare i helgen och jag rapporterade hur det går för Lizaj, Josefin, Marit, Miranda, Tekla, Karin, Emelia, Petra och alla andra rakt igenom fantastiska personer som jag innerligt och djupt vill falla på mina bara knän framför och tacka dem för alla kommentarer och alla likes.
Vi kom också i samma veva in på människor som också var en del av mitt liv när jag var mellan 15 och 20 som jag inte längre har kvar. Först pratade vi om rena haters men sedan om folk jag träffade ett varierande antal gånger som bara var toxic.
Tillfälliga gäster i mitt liv som jag nu i efterhand tycker att de hade kunnat hantera sitt gästande lite bättre:
- Han som var en välkänd profil på Peace & Love och sms:ade "Ditt blogginlägg igår var kanske inte ditt mest genomtänkta?" dagen efter att jag kritiserade könsfördelningen på artisterna som spelade.
- Han som vid 24 års ålder frågade om inte jag och min kompis när vi båda precis fyllt 16 av oklar anledning skulle bo hemma hos honom en vecka och när jag sa "eeh nja alltså jag tror inte Oskar vill att jag gör det" (jag tänkte att det vägde tyngre än att jag själv inte ville) undrade vem som egentligen bestämde i vårt förhållande.
- Han som var bokare och skrev arga kommentarer när jag inte gick på hans spelningar.
- Han som ville att jag skulle skriva om hans band och frågade om han fick "bjuda mig på fest någon gång" när jag var 16 och han typ 27.
- Han som var lärare och absolut inte borde vara det.
Det fanns och finns så många vuxna män som gick och går omkring på gatorna i Dalarna och var och är helt bekväma med att förminska och maktspela precis som det passar dem.
Det var bara en av dem som gjorde något rent brottsligt (det brann i mig av ilska varje gång jag såg honom och jag gjorde vad jag kunde men resten låg utanför min kontroll), de andra var "bara" manipulerande och använde härskartekniker. Men de gjorde det för att de visste att jag var sexton år och inte vågade säga emot och om de var mycket beräknande eller agerade undermedvetet vet jag inte men jag blir så arg när jag tänker tillbaka på det idag.
Jag ser dem på Facebook och några av dem har barn och familj och verkar må bra och det är ju fint, för de var inte dåliga människor, men jag kan inte släppa tanken på att de en gång i tiden kunde säga precis vad som helst till mig och oavsett vad skulle jag inte göra något annat än nicka och följa order och det var precis det de visste.