/ Dravel /

Here comes the feeling you thought you'd forgotten

Nu snor jag Elsa Billgrens bästa koncept:

Några gånger när det verkligen kändes:

- "Jag tänker att istället för att du sitter här och fakturera varje månad får du skicka in artikelförslag och så tar vi ställning och ser om vi vill publicera dem", säger min chef under det samtal som jag tagit initiativet till för att jag för första gången i mitt liv ska löneförhandla. Jag säger "ja okej vad bra då har jag koll" och ler och går därifrån och gråter en hel dag över faktumet att det min löneförhandling slutar med att jag får sparken.
 
- Lisa ringer för fjärde gången på tio minuter och jag viskar högt "HEJ ALLTSÅ JAG VET INGENTING ÄN JAG MÅSTE LÄGGA PÅ FÖR VI MÅSTE STYRA UPP HÄR!" och det är den 7 april lite efter tre på eftermiddagen och vi försöker få reda på om vi kan lämna kontorsbyggnaden på Klarabergsviadukten eller inte och hon viskar högt tillbaka i luren "I KNOW, JAG SKULLE BARA SÄGA ATT JAG HAR SWISHAT PENGAR TILL TAXI".

- Olle kommer in på kontoret två timmar efter att Metro-redaktören ringt och sagt att de ska byta ut kolumnisterna och jag bara har två texter kvar att skriva och han säger "Jag hörde om Metro så jag köpte några semlor" och jag vill inte vara oartig så jag svarar "näe vad fin du är!" och han tar fram en till påse och fortsätter "... men sedan sa Petter att du inte tycker om det så då köpte jag en kanelbulle".

- Jag lär upp en kille som är ny på jobbet och han frågar vad rutan som dyker upp på skärmen efter varje samtal betyder och jag förklarar att det bara är en kvalitetsundersökning "och alltså officiellt måste vi göra den men du kan hoppa över det för det är ingen som gör det" och ungefär en timme senare får jag veta att han är son till VD:n.

- Fyra niondelar ur Sekten, mitt gäng från mellanstadiet till gymnasiet, kommer hem till mig en kväll i mellandagarna och de sitter på sängen och jag på golvet och vi skrattar åt de vi varit och pratar om folk i klassen och säger "har ni sett att X har fått barn?" och min spellista med låtar vi uppträdde till står på i bakgrunden och vi diskuterar intriger från 2005 och om någon såg oss utifrån skulle hen inte för sitt liv kunna gissa att det är mer än åtta år sedan vi senast satt såhär.
 
- "Jag hade lovat mig själv att inte låta vem som helst komma hem hit, men så är du ju inte vem som helst heller", säger han från köket medan jag sitter kvar i soffan och plockar upp datorn och mobiliserar all kraft jag har för att hålla tillbaka tårarna.