Fridah Jönsson

Igår var jag på Birds sommarfest. Det var så fint, de som var där var precis de jag ville träffa och jag typ KASTADE mig över Adam och Mats och ba "BERÄTTA ALLT SOM HÄNT!!!!!" i samma sekund som jag kom dit, och efter en halvtimme höll jag som vanligt hov alldeles för högt och länge i en intensiv timme innan jag blev roastad för att jag åkte hem 19.03.

 

Som vore det 2014.

 

Det är så fint när det blir bra. Man vet aldrig riktigt hur det är med folk man träffat på tidigare jobb, de kanske hatar en. Eftersom jag dessutom hade brinnande PMS när jag sa upp mig förra året och grät på kontoret tre gånger på en vecka så avslutade jag inte som mitt bästa jag. Men så kom jag dit igår (efter Adams sms-uppmaning "Kom inte för tidigt") och pratade om sommarvärdarna och propagerade för att One Direction är intressantare än Sting och det var som om tiden stått still. Extremt coolt, när man tänker efter.

 

Jag tänker så mycket på reunions nuförtiden! Det kanske är därför jag är så inne på att träffa leksandsfolk? Reunions som är bra är ju bland det häftigaste som finns, när man har band som sträcker sig långt tillbaka och det blir KUL och inte stelt eller jobbigt att träffas igen.

 

Och snart ska jag, Linda och Madde äta middag. Det blir sannerligen en reunion i klass med denna: