/
Dravel /
Amen herregud, vad ska man äta egentligen?!
Jag är ju extremt kräsen med mat och har alltid i princip bara ätit barn-grejer (stuvade makaroner, korvstroganoff, spaghetti och köttfärssås, falukorv i ugn och sådant), men nu har jag kommit in i en period där jag börjar lära mig mer och mer ny mat.
För ett år sedan tyckte jag att en måltid inte var komplett utan gurka, nu är den inte komplett utan gurka, tomat och paprika. Jag har bytt frukost och gör nu smoothie på yoghurt, mjölk och olika bär varje morgon och testar en massa nya smaker hela tiden (just nu har jag landat i mango/hallon, men även blåbär är asgott). Om jag fick bestämma skulle jag äta tzatziki varje dag, förutom ibland när jag skulle varva med aioli och röran Oskar gör på soltorkade tomater.
Det här är ju pyttesmå steg för alla andra men det är jättestort för mig och jag är så nöjd över att jag börjat utvigda min meny. Men det som är deppigt är att jag har börjat lära mig äta En Köttbit. Det är så svårt att vara ute någonstans på lunchmöte eller middagsevent och inte ha något man kan äta, men oftast finns det någon form av kött med typ klyftpotatis och nu kan jag alltså ta det. Bra! Problemet löst! Bara det att jag ju känner mig som satan själv när jag äter rött kött.
Det är så segt! Jag har så svårt att lära mig gilla nya rätter och när jag äntligen gör det så går jag in på någon blogg eller läser någon bok av någon jättekunnig person och så ser jag att genom att gilla denna nya smoothie/kötträtt/grönsak så förstör jag inte bara planeten för samtliga kommande generationer utan gör också mig själv infertil och till ett säkert kort för hjärt-kärl-sjukdomar.
Och det är ju knappast MIG det är synd om i den här frågan. Buhu buhu alla säger att det är dåligt att äta kött för både klimatet, människorna och djuren men vad ska JAG äta på events då?! Så är det ju inte. Jag är ju knappast det största problemet.
Men jag håller med Clara så innerligt, jag förstår precis vad hon menar med att det inte bara är att köpa ekologiskt utan även närproducerat, fritt från X och Y och Z och så vidare och så vidare i all oändlighet. Och framförallt den här tanken som både hon och PT-Fia pratat om: Tänk om mat fick vara mat istället för kost.