Fridah Jönsson

"Jag ska sluta dra kortet", sa jag när jag kom hem från Frankrike och kände att sommarens kontoutdrag snart skulle växa till ett Ullareds-kvitto.

"Jag vet, idag när det regnar åker jag till Beyond Retro!", sa jag igår.

 

Det gick ändå lugnt till, jag köpte bara en byxdress som jag letat efter länge (svarta ben och silverglittrig överdel OCH den var inte för kort, den var alltså för bra för att lämnas och nyårsstassen är härmed fixad redan i augusti) och ett par jeans.

 

Dessa jeans måste vi prata om.

 

På damavdelningen hängde ett par ljusa jeans vid namn Levi's 505 Regular Fit. Jag såg dem och tänkte att det nog var herrjeans men att de var sååå perfekta i färgen att jag inte kunde låta det stoppa mig. Jag provade dem, tyckte att de satt helt okej i midjan men var för stora i benen men blev fortfarande inte klok på om det var herr- eller damjeans. Jag googlade och kom fram till att det nog var herr och tänkte "aja de var ju fina ändå" - innan jag fick ett Disney-liknande ryck och stannade upp i en rörelse och bara "men HALLÅ?!". Håller jag på att hänga tillbaka de enda fina ljusa jeans jag någonsin provat - ett par perfekta Levi's för 400 spänn dessutom - bara för att det stod att det var killmodell?! Hallå i huvet, som det heter i c/o Segemyhr, det är väl ändå någonstans ett crime against fashion att inte köpa ett plagg bara för att man inte kan identifiera sig med modellen som har dem på bilden?! Då skulle man ju aldrig kunna köpa kläder för inte ens modellen på bilden kan ju identifiera sig med modellen på bilden.

Så jag köpte byxorna och nu funderar jag på 

1) vad det kostar att lämna in dem hos skräddaren en trappa ner, så han kan sy in dem lite i benen.

2) om det finns en gräns för hur för stora ett par byxor får vara i benen för att de ska kvalificera sig som boyfriend jeans och inte bara vara för stora.

3) vad som är skillnaden på girlfriend jeans och vanliga jeans.

4) varför så många frivilligt håller på med jeans när klädesplagget kjol har uppfunnits.