Fridah Jönsson

Josefin Dahlberg skrev ett inlägg om det bästa och sämsta med att vara egenföretagare. Jag är ju precis i startgroparna för att jobba som egen på heltid och detta är mina tankar efter att ha gjort det full time i två månader:

 

- Det måste vara enklare att vara själv när man har tydliga uppdrag från kunder än om man måste sälja in sig hela dagarna. Jag har ju min PR, mitt jobb går ut på att skicka ut mail till olika medier varje dag, det är därför folk anlitar mig. Det är så enkelt. Men om jag BARA hade jobbat med att skriva och behövde sitta och leta nya ställen att skriva för och tänka ut artikelidéer hela dagarna non stop hade det varit mycket svårare att ha självdisciplin.

 

- Allt går mycket fortare när jag jobbar ensam i tystnad. Jag sitter här hemma och oftast sitter jag i total silence och jag pratar inte med någon, det vill säga: Allt går snabbt. Jag behöver inte jobba över eller styra upp saker åt andra, för all tid går åt endast till mig och mitt arbete.

 

- Det jag ändå kan sakna lite med att jobba på kontor är kollegor. Jag och Adam sms:ade om att träffas någon dag och jag bara "JAG KAN NÄR SOM HELST FÖR JAG ÄR SVÄLTFÖDD PÅ MÄNSKLIG INTERAKTION". För det är ju trots allt ändå mysigt att jobba med folk man tycker om och är genuint intresserad av när man får sitta mitt emot dem varje dag och fråga hur läget är varje morgon och få berätta hur läget är med en själv varje morgon. Den lyxen ska man inte underskatta.

 

- Däremot saknar jag absolut inte att sitta i lunchrum. Ursäkta mig men det är så många själar som måste dö i lunchrum. Det här borde egentligen bli ett eget inlägg men jag FATTAR inte hur alla klarar av att varje dag sitta och äta med folk man inte har något gemensamt med och tvingas höra på dessa fullständigt ointressanta diskussioner om mat! Det börjar oundvikligen med att någon säger "aah otroligt fräsch pesto härute på hörnet, de har ALLTID så bra råvaror" och sedan måste man lyssna på prat om dieter i fyrtio minuter. Jag hatar lunchrum för jag hatar att tvingas lyssna på människors mat-val. Jag bara jaha så du provade lasagne med zucchini för det var hälsosammare och det liksom kändes mycket fräschare än kött och kolhydrater jaha GREAT STORY CHANGED MY LIFE. För även om det inte handlar om dieter för att gå ner i vikt eller Göra Medvetna Val så är jag så fruktansvärt ointresserad av allt som har med mat att göra, det är så tråkigt och jag vet inget mer o-fascinerande - och samtidigt skuldbeläggande - samtalsämne. Lämna mig och min korv stroganoff ifred por favor.


- Jag börjar nästan varje dag med att antingen cykla eller gå en runda här i hoodet. Typ tio minuter bara. Jag gillar inte att gå direkt till datorn från att ha ätit frukost för jag vill känna att jag har gått till jobbet, så varje morgon cyklar eller går jag en kort vända så att jag tvingas både klä på mig och faktiskt, eh, vakna. Det är ett tips till alla som inte heller är tillräckligt hurtiga för att träna på morgonen (man har ju inte hunnit få någon energi att göra av med!): Cykla mellan 07.50 och 08.00 så är saken klar. 

 

- Jag avslutar också varje jobbdag med att gå en promenad, av exakt samma anledning. Det är så svårt att gå direkt från jobb-mode till soffan och Pretty Little Liars, så det är mycket bättre att gå hem från jobbet. Jag går bara typ en kvart, oftast förbi Grimsta IP och hem igen. Och eventuellt handling på Ica på vägen. Himla smidigt, som Isabella Löwengrip hade sagt.

- Den här hösten ska bli intressant ur aspekten att jag för första gången i hela mitt liv kommer att tillbringa den vid ett skrivbord där jag faktiskt inte fryser ihjäl. Alla, och jag menar alla, kontor jag någonsin suttit på har varit ASKALLA, men nu kommer jag att ha kaminen bredvid mig och därmed inte alls behöva först gå i snökaos till ett kontor och sedan frysa i åtta timmar och förpesta alla andras tillvaro genom att berätta om hur mycket jag fryser. Välkommen, november.

- Min mamma hjälper mig med min bokföring (dvs hon gör ALLT <3). Om hon inte hade gjort det hade jag både skaffat revisor som verkligen gjorde ALLT åt mig - och så hade jag dessutom gått en massa starta-eget-kurser för jag skulle inte lita på att någon visste vad som var bäst för mig. Jag tror att många som vill bli företagare backar ur för att det verkar vara så krångligt med allt pappersarbete. Det hade jag också gjort, och därför är jag SÅ tacksam att jag liksom kan ringa henne en lördagseftermiddag och snacka lite momssatser.

 

- Svårast hittills: Att relatera till alla företags- och entreprenörspoddar och -intervjuer jag läser. Alla som blir företagare 2017 verkar vilja anställa folk och göra KARRIÄR så fort som möjligt. Jag vill inte ha en KARRIÄR där man måste springa mellan olika möten och jobba från fik (vilket för övrigt är det största skämtet i modern tid) och ta taxi överallt och göra andra Instagram-klyschiga grejer, jag vill ha en fyra i förorten med badkar och en familj. Jag vill absolut inte anställa folk den närmaste tiden för jag vågar inte ha ansvar för en annan människas ekonomiska situation och jag kommer definitivt inte att frivilligt kalla mig entreprenör. Jag vill bara jobba, och nu föll det sig så att jag får göra det i eget företag. Men minsta tanke på att Rim & Reson Media AB skulle VÄXA SÅ DET KNAKAR och kräva fler personer gör mig mer skräckslagen än peppad.

- Bäst hittills, förutom att kunna lägga sig i Barnet då och då: Att kunna hänga tvätt mitt på dagen. 

Och så avslutar vi med två bilder i äkta meme-stil:

Egenföretagare inom media - what my friends think I do: