Fridah Jönsson

Herre vilken stor poesi Sandra Beijers måndagsinlägg är!

 

Jag var helt tagen av inlägget om grisfötter som andades Miranda July-novell från första till sista tecknet, hennes inlägg om ilska kändes som något av Märta Tikkanen i sina glory days, och den olycka, ensamhet och den totalt golvande desperation hon målar upp i sitt senaste inlägg påminner om de korta prat-partierna med kortfilmer innan låtarna på Beyoncés "Lemonade", de med rader som "but still inside me, coil deep, was the need to know: Are you cheating on me?" och "So what are you gonna say at my funeral now that you killed me?".

Sandra Beijers ord i de här inläggen är ännu mäktigare än i hennes böcker. Numera börjar mina måndagar med att hämta andan efter att ha läst hennes blogg. Inte dåligt.