/ Dravel /

Jag såg Kjell Höglund, jag önskar jag var han, jag gick dit ensam

Det är bråda dagar nu alltså. Jobb och intervjuer och frilansuppdrag och tjejgrupper och events och SÅ mycket annat som också är roligt men som jag bara försöker pressa in i kalendern.
De senaste veckorna har jag typ varje dag sagt till Oskar att "ikväll ska jag BARA läsa och se Follow The Money" eller "i helgen ska jag inte göra NÅGOT annat än att läsa och lägga pärlplattor", och så dyker något upp och jag får styra om och Oskar skickar den här bilden till mig och jag känner att jag måste skärpa mig.
 
Men nu i veckan kom jag på det absolut bästa: Jag maxjobbade till hundratio med artiklar och intervjufrågor en hel dag - och gick sedan på bio ENSAM på kvällen. Jag köpte en, 1, biljett till "Jag älskar dig - en skilsmässokomedi" och åkte åtta minuter innan den började, kastade mig ner i biofåtöljen i Vällingby och bara glodde på Björn Kjellman och Christine Meltzer i en timme och fyrtio minuter, och så kom jag hem som en ny människa med rensat huvud och ny kreativitet.
 
En av de absolut bästa sakerna jag lärt mig efter att ha jobbat med PR i flera år är att gå ut på grejer själv. Konserter, bokprat, bio, teater, releasefester... Jag är inte alltid odelat bekväm med det, vissa typer av event kan jag känna mig helt bortkommen på om jag är ensam (mingel är ju lite stelare att vara själv på än författarkvällar) men jag tycker inte alls att det är så horribelt som jag tyckte för några år sedan. 
 
Det bästa tricket om man är obekväm med att gå ensam på saker är att låtsas att man är en wallraffande journalist som ska granska föreläsningsbranschen, att man är recensent som ska skriva om konserten eller att man är en deltagare i "Experiment ensam" och bara ska uppleva hur det är att göra något utan ett helt SQUAD med sig. 
 
Mycket utvecklande.