Fridah Jönsson

Ni vet när man tänker på gamla låtar ofta och sedan gör slag i saken och lyssnar på dem för första gången på ungefär tio år och inser att de var SÅ UTOMJORDISKT BRA och hundra gånger bättre än man mindes?

Alltså inte låtar som man kommer ihåg som bra, utan som man minns som två plus men som när man i brist på annat lyssnar på och inser är fyra till fem plus?

Så har jag med dessa låtar. Den enda slutsats jag kan dra är att jag borde ha gett r'n'b en större chans när jag var tretton.