Fridah Jönsson - ... brukar deras mamma som är i förlagsbranschen säga

2015-09-27 @ 19:01 / Dravel /

... brukar deras mamma som är i förlagsbranschen säga

PJUH! Nu är jag hemma från Bokis! Jag har sprungit på möten och träffat så många fina människor att jag är helt slut och helt rörd.

Jag älskade den här mässan. Så fort jag kom in genom dörrarna i torsdags kände jag mig som när Kevin Walker vrålade "THIS IS WHERE I BELOOOOOONG" och ville Ross Geller-konstatera att "It's just like I dreamed it!". Jag passade in här med kulturtanterna hundra gånger bättre än på alla hippa festivaler jag någonsin varit på.
I alla fall. Såhär såg det hela ut:

Vårt tåg gick freakin' 06.40. Alltså fick jag som förortsbo (och kanske som tidspessimist) vackert kliva upp 04.10. Ungefär två sekunder efter Flemingsberg såg jag ut såhär. (Tydligen håller jag i mitt hår när jag sover på tåg. Det var ju något nytt.)

Nästan direkt när vi kom fram träffade jag fina Anna! Hon verkar ha lagt ner sin blogg nu, men hon och jag har varit bloggpolare sedan way back in 2009! En gång i tiden gjorde vi ett programförslag till SVT om ett Babel för barn (vilket vi inte fick in eftersom de redan höll på med ett program om läsning) och jag har saknat henne since then!

Och sedan träffade jag the mighty Madde på Skugge & Co! Jag har praktiserat i olika Linda Skugge-konstellationer tre-fyra gånger och har därför pratat om Madde en hel del här hemma, så varje gång jag nämner henne så säger Oskar med härm-röst att "du vet MaddepåSkugge?", för att jag alltid säger exakt de orden i exakt den ordningen. Men jag har i alla fall inte träffat henne heller på cirka hundra år, och det var så fint att få göra det! Hon gav mig dessutom en bok av Linda som kommer ut på hennes nya förlag Constant Reader och det blev jag såklart lycklig över!

Sedan gick jag och mös i Novellix monter. Titta så snyggt.

Jag träffade även fina Oskar som jag haft blogg- och Sockerdricka- och Facebook-kontakt med i typ åtta år! Vi har aldrig träffats live förrän nu! Han var SÅ rar, jag älskar att träffa folk från internet in real life! Och Helena som också var med sa att hon läser min blogg. Så stort!

Och kolla vilken enormt streetstyleig bild han tog på mig! Adam visade mig denna på Instagram (jag har ju inte det) och eftersom jag aldrig kommer att få vara med på någon streetstyleblogg eller "Vad har du på dig?"-artikel någonsin, så lägger jag upp den här så ni ser hur fin jag var.

Kavaj: Second hand i Brighton. Tröja: Lisas avlagda från WARP (vad är det ens?) Shorts: Någon butik i London som hette typ Jane. Strumpbyxor: Coop. Skor: XXL Outlet (600 spänn). Tygväska: Julklapp från mamma, Constant Reader. Kalle Anka-kasse: Egmont Publishing där jag köpte Buster-boken till Oskar. Halsband: Också julklapp från mamma, det finaste någonsin från Karins Konstgrepp.

Jag såg till att göra en middagsreunion med Schibbye! Jag är så imponerad av hans Blank Spot Project!

Alltså my God jag är så glad att jag får jobba med Adam! Han är så rar och så skillad och vi är ett sådant jäääla killer team när vi jobbar ihop. Nu när vi bygger upp litteraturavdelningen på Birds känner vi oss som Transbaltic i Rederiet. (Och ja, självklart vrålar jag "suve-RÄÄÄNT ADAM!" varje gång något bra händer, men tydligen är folk födda 1986 för gamla för den referensen. Suck.)

Vi drog igång fredagen med ett möte på något som hette Dirty Records och var både skivaffär och café i ett. Där finns världens och jag menar VÄRLDENS godaste färskpressade äppeljuice. Har aldrig druckit något liknande, jag var i himlen. Om jag kommer till Göteborg igen (hittar ju ingenstans där så man vet fan aldrig) ska jag dricka detta all day all night.

Photobombing blir aldrig gammalt.

Sedan åkte vi tillbaka till mässan. Det här är en fjärdedel av alla bilder jag behövde ta för att få med hela ytan. I första hallen alltså. På första våningen alltså. Gick säkert arton mil dessa dagar. Dear löparskor I love love love you.

Alltså. När vi hade varit på ett möte och skulle gå in igen svängde jag runt ett hörn och sprang nästan bokstavligen in i Khemiri! Innan jag hann tänka sa jag ba "men HEJ!!!!" och han ba "HEJ Fridah!" och frågade hur läget var. Det enda jag minns är att jag började orera om hur svettig jag var (....................) och att jag mesade fram något om att jag var peppad på hans seminarium, och sedan gick jag tillbaka till Adam som sett allting och vrålade "ALLTSÅ MY GOD JAG ORKAR INTEEEEE!!!!". Resten av resan satte Adam i system att gå fram bakom mig och säga "HEJ Fridah!". Detta var sannerligen ett av många "I carried a watermelon?"-moment under denna mässa. Värt.

Jag fick den stora äran att träffa Hanna E Lindberg! Jag tycker så mycket om henne, hon är så jordnära och driven och SANSAD, jag vet inte många mediemänniskor som är så sansade som hon. Hon och jag var Metrokolumnister samtidigt för några år sedan, och nu är hon författare till boken "Sthlm Confidential" som jag ju gillade och som nu kommer ut i pocket. SÅ härlig tjej.

På kvällen var det mingel/möte/middag med Rickard. Såhär ser alla våra möten ut. Rickard blir uppriktigt chockad över något (just här är det över att jag och Frans bor i samma hus) och jag lägger handen på hjärtat och säger "amen jag VEEET!".

Efter minglet var det middag med Rickards bokförlag. Rickard krävde att jag skulle dricka något roligare än vatten och frågade bartendern om de hade någon juice, och när det kastades fram tio olika sorter tropiska och exotiska juicer och jag sa "ehe men jag tar gärna äpple" suckade Rickard och ba "kan du inte piffa till den i alla fall så hon inte behöver dricka något som ser deppigt ut?". Och då blev det denna asfina DRINK! Som vore jag en nykter Carrie Bradshaw. Typ.

Middagsmyz och selfietime.

På lördagen hann vi bara jättesnabbt åka in till mässan där jag skulle träffa Marta Söderberg! Hon har läst min blogg sedan jag skrev en göra-slut-krönika om Kent, det vill säga typ hundra år sedan, och förra året frågade hon mig om jag ville läsa hennes brutalfina roman "Ramona" och nu sågs vi! Vi pratade om just Kent, om fangirling, om att skriva dialog och om folk som säger "vad lång/kort du är!" när man träffar dem första gången (VAD vill de att man ska svara på det?). Så mysigt.

Och sedan åkte jag och Adam till tåget och där såg vi Andra Avenyn och läste Djursholm-boken och "En prinsessas dagbok" och pratade om Birro och Boisen tills vi var hemma i Stockholm och jag kom hem till rena lakan, upphängda gardiner och tacomiddag på bordet. Grät nästan av lycka.

Tack alla fina rara snälla människor jag träffade (jag försökte fota alla men hann ju såklart inte det) och förlåt för att jag svettade ner hela stället.

Nu ska jag återgå till min fredagssöndag, dvs leka att det är helg trots att jag ska jobba imorgon. Därför: Läsa Veckorevyn, äta choklad, dricka Festis.