Fridah Jönsson

Jag har länge funderat på varför i hela friden jag aldrig fastnade för Vampire Weekends album "Modern Vampires of the City" från 2013. Jag ÄLSKADE ju deras tidigare plattor, men det var något med den här som gjorde att låtarna bara inte gick in.

 

Men så har jag gett den en chans nu under våren, och alltså, jag ångrar SÅ mycket att jag inte tagit till mig den tidigare.

 

Imorse på väg till jobbet lyssnade jag på "Step" tre gånger på repeat. Den tog slut, jag började om, den tog slut, jag började om, den tog slut, jag började om och tog en omväg till kontoret och hoppades att byggjobbarna här utanför skulle ta lång tid på sig när de körde förbi i sina vagnar så jag kunde lyssna ännu längre.

Det är något med det försiktiga beatet, de geografiska platserna som Vampire Weekend är så bra på att sjunga om och rader som "punks who would laugh when they saw us together, well they didn't know how to dress for the weather". 

 

Jag ska inte säga att den är en ny "Terribly dark" men den är inte långt ifrån. Ezra Koenig, han är ju sannerligen en hjälte.