Fridah Jönsson

I fredags städade jag garderoben och det gav mig vad jag tror är en tidig 25-årskris. Jag sorterade bland alla kläder jag köpte på den tiden när jag hade både tid och råd och plats att köpa kläder hela hela tiden. Prickiga klänningar och pianotröjor och cykel-t-shirts och lackskärp i neon och byxdressar och hängslen i all evighet. 

 

Jag vet inte vad som hände men någon gång runt 2011 slutade jag köpa roliga kläder. Plötsligt blev det bara praktiskt istället, eller jobbkompatibelt. Blommiga klänningar och röda kjolar och KAVAJER och stickade tröjor och sådant "som jag liksom kan ha på kontoret också". Med andra ord, tråkkläder.

 

Och det här är ju egentligen inte jag. Kläder får vara mycket men aldrig tråkiga. Så i fredags beställde jag hem följande från Forever21:

1 st vit t-tshirt med cyklar på

1 st vit t-shirt med glasögon på 

1 st svartvit t-shirt med ordet "Adjö" på

1 st röd rosettsnodd

Och idag åkte jag till Vällingby och köpte:

1 st par blommiga shorts

1 st mintgrön plain långärmad tröja

1 st vitprickig ljusblå knytblus

1 st vit t-shirt med orden "Doughn't know don't care" i donut-bokstäver

2 st hårspännen med gula blommor på

3 st ringar i form av hamburgare, kaka och chokladkaka

1 st mintgrönt nagellack

1 st gult nagellack

1 st turkost nagellack

 

Den senaste tiden har jag ju verkligen avskytt att köpa grejer eftersom jag inte har haft någon plats att ha saker och därför endast stört mig på allt kaos det skapat i vårt hem. MEN. I fredags när jag röjde ur fick jag en sådan wake-up-call om att jag faktiskt tappat bort både den stil och det intresse jag haft för just kläder och accessoarer. Jag brukade ju faktiskt tycka att det var väldigt roligt att matcha och piffa och kombinera och TÄNKA TILL.

Som sagt, detta är EV en tidig ålderskris och jag vill inte uppmana till köphets, men det kändes ändå fint att gå förbi de tights och de svarta koftor jag alltid köper och istället, när både plats och tid och pengar för en gångs skull sammanföll, köpa prickigt och färgglatt och roligt igen.

(Och ja, jag handlar bara på billiga kedjor för jag har aldrig fattat "om-jag-köper-det-dyrare-så-kan-jag-ha-det-i-tio-år"-tänket, för ungefär alla mina kläder är från typ 2009 och håller fortfarande och detta resonemang grundar sig alltså i att man 1) ska ha tillräckligt mycket pengar för att kunna köpa dyra grejer och det har jag inte 2) ska kunna veta redan nu att man VILL bära samma plagg om fem-tio år, och eftersom dessa uttalanden kommer från människor som var vuxna eller unga vuxna 2005 så litar jag inte på dem i denna fråga för förmodligen hade de både Fornarina-jeans och Von Dutch-kepsar för tio år sedan.)


Såhär såg jag ut för nästan prick fem år sedan, in the good old 2010 days när jag och Oskar och moster, B, Kate och Caesar mobiliserade oss in till city och kollade på Stockholm Marathon. Turkosa shorts, rosa prickig t-shirt, rubikskub-halsband, hjärtsolglasögon, gult nagellack och gula Converse med prickiga snören, och så en rosa Hello Kitty-väska på det.

 

Säg vad ni vill men man blir ju hundra gånger gladare av den här oufiten än av en tråkig svartblommig klänning som "funkar både på kontoret och på festen".