Fridah Jönsson

Alltså, hur gör alla fightande människor? Hur orkar folk ta debatter och diskussioner in real life? Jag fattar det inte.

 

Jag gör det alldeles för ofta och det är inte bra för någon. Mitt nyårslöfte inför 2013 var att bara ta hen-debatten när jag får pengar för det, för jag kommer att gå sönder om jag ska vända och vrida på ett jävla pronomen varje dag. 

 

Jag har inte orken till att diskutera vare sig genus eller andra orättvisor AWAY FROM KEYBOARD längre, det slutar endast och enbart med en av meningarna "alltså alla får göra som de vill" eller "okej men vi tycker ju olika" eller "amen JAG tänker i alla fall inte säga hen!" eller "amen du kan ju blogga om det där" (hände senast idag) eller "men det är ju upp till var och en hur man vill uppfostra barn" och så vidare.

 

Hur gör alla människor som inte har privilegiet att ha stora plattformar där de får SKRIVA, alltså själva på sin kammare formulera ord och tankar och rader som låter bra och övertygande? Hur gör alla fina smarta grymma personer som helt frivilligt tar de här diskussionerna i verkliga livet? Hur orkar människor prata om sånt här när de INTE kan välja att stänga kommentarsfält eller blockera twittrare när det blir för mycket?

Jag fattar det verkligen inte.

 

Från och med nu kommer jag helt enkelt att sitta och hålla käften när någon diskuterar löneskillnader/utseendehets/sexualitet/genus i skolan/prostitution/ochsåvidare. Inte för att jag vill utan för att jag inte längre har något val.

Gör jag något annat så kommer jag nämligen tyvärr att antingen falla ihop eller unleash the fucking fury, och jag vill helst slippa båda.

(OBS OBS OBS: Självklart kommer jag ju fortsätta skriva om sånt här, i alla plattformar jag har. Men att ta diskussioner i verkliga livet, där överger jag er. Jag kan det helt enkelt inte.)