Fridah Jönsson

Jag är så extremt avundsjuk på boendesituationen här i Leksand alltså. Det finns lägenheter att hyra och de kostar typ 5000 i månaden. Folk under 30 planerar att flytta och så funderar de någon månad och så hittar de någon som hyr ut och så flyttar de dit.

Här kan man alltså flytta utan att behöva låna två miljoner. Jag vill verkligen inte överge my beloved förortsetta (oh my dearest dearest lägenhet lämna mig aldrig) men det är en sådan chock att se människor i min ålder bor i fyror på typ 80 kvadrat. Jag kommer att kunna göra det tidigast år 2064. I typ Tumba.

Jag begär inte ens mycket. De enda krav jag har på den bostadsrätt jag köper i framtiden är att det finns minst två rum och ett badkar. Jag tycker att inredning är feruktansvärt tråkigt, jag hatar *öppen planlösning* (jag fattar verkligen inte varför alla vill ha det) och jag vill inte ens bo inne i city. Jag vill inte ha en större lägenhet för att kunna köpa mer saker utan för att få plats med en bredare säng och ett barn.

Allt jag vill ha är ett separat sovrum samt möjligheten att bada varje januarikväll när min kropp är en 178 centimeter lång isbit. Och det ska vara i förorten. Innerstadstreor i sekelskiftesstil med fyra meter i tak är jag totalt ointresserad av.

Tänk om Leksands bostadspriser funnits i Stockholm. Utopia take my hand.