/ Dravel /

Morning paper dirt

Idag är jag med och Laila Baggar mig i DN. Intervjun gjordes i slutet av november och bilderna togs i december (när jag hade 38 grader, ska tilläggas). Jag fick veta igår att den skulle vara med i tidningen idag och jag var löjligt nervös. Herregud, jag är ju liksom med i tidningen varje vecka! Men nu var ju problemet att jag inte riktigt visste hur bilderna såg ut, och sådant kan ju få även den mest självsäkra att ligga sömnlös.

Jag vaknade tre gånger inatt av att ha drömt att jag såg ut som ett freak på alla bilder. När tidningen kom vid fyratiden (det GÅR inte att missa det, mitt tidningsbud måste vara det osmidigaste i världen för jag vaknar varje natt av att det låter som om någon försöker slå in dörren och häromdagen hade hen sönder brevinkastet) var jag på väg att gå upp och kolla hur det egentligen låg till, men det vågade jag ju inte.

Så vaknade jag vid sju av sms från JD som skrev att intervjun var fin. Jag tänkte "jag svarar när jag har gått upp", men precis efter det skickade Kristian bild på tidningen. Då var jag ju tvungen att se what the fuss was all about, och vi kan väl säga som så att det kunde ha varit värre - men det kunde också ha varit bättre. Fotografen valde en bild där jag fixade håret och därför ser ut som en riktig poser.

Men så skrev Tekla på Facebook att hon tycker att "det är lite Annika Norlin över posen" och då kan man ju faktiskt inte klaga.

I vilket fall som helst. Här är intervjun. Läs om ni vill.



Jag är för övrigt så glad över att jag känner så många fina personer här. Speciellt fina killar. Jag var tvungen att umgås med så många störiga hockeykillar i Jofa-overaller när jag gick i skolan och nu känner jag bara att thank God för att jag (nästan) kan bestämma helt själv vilka jag vill träffa nu.

Så nu hänger jag bara med folk jag har anledning att umgås med. Som är snälla, som hjälper en med saker, som har ganska så jättemycket EQ och som aldrig sa hora.

Take that, Industriprogrammet.