Fridah Jönsson

Jag sitter i fåtöljen under sängen framför min elementkamin och lyssnar på tvättmaskinen och ska alldeles snart starta avsnitt två av 30 Grader I Februari.

På fredag åker jag till Leksand igen. Efter det har jag en stockholmsresa att bjuda Oskar på. Snart släpps Krunegårds nya (jag kanske, med ganska stor sannolikhet, får den som recensionex!) och det är inte så jättelångt kvar tills hockeysäsongen är slut.

Jag kommer för första gången sedan jag flyttade hit i augusti att ha helgerna helt lediga nu när jag slutat på ena jobbet. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med all min tid men jag tror att det kan bli bra.

Jag kan hänga med moster och kidsen, åka och kolla hur Cabin och Maria bor i sitt nya hood, gå igenom alla sjuhundra affärer på Söder som jag velat gå igenom men aldrig hunnit.

Sedan får jag se om jag kanske behöver ett jobb till. Jag ska ge det någon månad och se vad som händer med min ekonomi och min rastlöshet. Behöver jag ett till så kan jag VÄLJA var jag vill jobba och med vad. Den här gången kanske jag till och med ska välja något jag är bra på, så slipper jag fråga kunden "eh, vad... är det för något?" när de kommer in och håller upp ett föremål som är trasigt.
Och så kan jag ju välja något här i närheten. Fatta vilken dröm att bara ha tio minuter till jobbet! Utan byte dessutom. Nirvana.

Som sagt. Jag kanske inte ens behöver mer jobb. Gör jag det så får jag ta tag i det sedan. Nu ska jag först och främst känna på det här med att vara ledig en lördag igen. Det var ett tag sedan.

Nu: SVT Play och nedräkning till helgen.

Har man bara saker att se fram emot så är allt ganska enkelt. Till detta carpe diem-inlägg kan ni lyssna på The Fix.