/
Dravel /
Är du Michael Jackson eller Michael Bolton?
Ni är så fina som har erbjudit mig en massa böcker! Nu har jag läst tolv stycken på senaste tiden och insett att det spelar ingen roll hur gammal jag är, jag är fortfarande så himla förälskad i Elisabeth, Jessica, Lila, Amy, Todd Wilkins, Aaron Dallas, Bruce Patman, Caroline Pearce (skolans VÄRSTA SKVALLERMOSTER alt. SKOLANS VÄRSTA SLADDERTACKA) och mr Collins.
Och jag älskar att Elisabeth aldrig lär sig att Jessicas planer går åt helvete. Jag älskar att hon alltid köper sin syrras nya attacker av snällhet och att hon tror att hon bara genomgått någon makeover på senaste tiden. Jag älskar att Bruce Patman alltid råkar ut för trubbel och jag älskar att Lila Fowler alltid blir "grön av avundsjuka" när någon annan är bättre.
Och jag älskar att Elisabeth aldrig lär sig att Jessicas planer går åt helvete. Jag älskar att hon alltid köper sin syrras nya attacker av snällhet och att hon tror att hon bara genomgått någon makeover på senaste tiden. Jag älskar att Bruce Patman alltid råkar ut för trubbel och jag älskar att Lila Fowler alltid blir "grön av avundsjuka" när någon annan är bättre.
Därför tänkte jag fråga er en fråga som låter töntig men som faktiskt säger så himla mycket om en person. En sådan där lära-känna-varandra-övning (huuuu, får jobbiga tankar på *teambuilding* och lotsa varann genom nät i skogen och sånt) i mitt kommentarsfält! Den enkla frågan, eller enkel för alla som läst Tvillingarna, lyder: Är du Elisabeth eller Jessica?
Svara i kommentarsfältet och förklara varför du är den ena eller den andra. Gud, så fint.
Jag var alltid Elizabeth, fast med skillnaden att jag inte var blond och snygg. I gymnasiet blev jag bara såååå tröööött på att vara hon den duktiga, präktiga, som alltid gick att lita på - så under en sisådär sju år kämpade jag hårt för att bli uppfattad som en Jessica istället. Till slut insåg jag att jag förr eller senare skulle bli tokig av understimulans om jag inte fick vara mig själv - och först nu, snart fjorton år senare, känner jag att jag hittat tillbaka till den jag egentligen är. En Elizabeth rakt igenom. Och för första gången känner jag mig alldeles hundraprocentigt nöjd med detta faktum.