/
Dravel /
I liked you the first time I met you and it grows and grows and grows
Jag var hos min Jonna förra veckan och när jag cyklade hem kom jag på att det är så sjukt att det är TVÅ ÅR sedan jag började hänga med henne.
Jonna är en av mina absoluta faves. Jag var hemma hos henne och fikade med Oskars sekt i december 2008 utan att egentligen ha träffat henne på riktigt en enda gång. Jag kände ingen av hans kompisar men Jonna hade sagt till Oskar att ta med mig, så jag följde med. Ett tag efter det så msn:ade vi lite innan vi gick och fikade på Siljan, jag var jättenervös och hon var jättefin.
Och sedan så var hon så himla omhändertagande när jag tyckte att saker var jobbiga. Jag var mycket hos Jonna under vintern/våren 2009 och vi satt tillsammans i hennes killer apartment (hade jag kunnat ta med mig hennes gamla lägenhet till Stockholm så hade jag LÄTT betalat 15000 i hyra varje månad, den är SÅ snygg) och suckade över varför det här med avstånd skulle vara bra egentligen. Det var fina kvällar och eftermiddagar och helgförmiddagar, jag kom dit och hon satte på More Modern Short Stories From Hello Saferide eller Me And Simon och så stod de på i bakgrunden medan vi pratade om sådant som var jobbigt och sådant som var bra.
Jag vet inte hur många gånger jag har suttit i hennes vita fåtölj med benen över armstödet och sagt "alltså jag VET ju att han kommer hem snart men det är så långt kvaaar". Och jag har suttit på hennes köksstolar och tittat på när hon bakat bröd och jag har gått runt Solvändan och Goesisland och gnällt över min skola och min IBS-mage och min rädsla över att Oskar skulle hitta någon annan i Söderhamn (HAHAHAHAHAHAHA känner jag nu, men då var jag ett egghead så jag förstod inte det då).
Och Jonna lyssnar alltid. Det spelar ingen roll vad det är jag pratar om. Om det är lycka över jobb, oro över wall posts till stängda profiler eller trötthet över disskommentarer. Hon lyssnar och nickar och förstår, vad det än är jag säger.
Hon är så otroligt fin, min Jonna. Jag har aldrig träffat någon som bryr sig så mycket om andra och förstår andra så himla bra.
Och jag vet att hon inte bara är min utan att hon är en massa andras också, men jag är så stolt över att hon vill vara min vän att jag tänker kalla henne min Jonna ändå.
Så det så.
Trevligt! =)