/ Dravel /

It's really funny cause I've got your fucking money

Idag skriver jag kolumn (som man kan läsa här) om att vara housewife. Om att Maria Montazami säger att kärleken mellan henne och hennes man är så stark eftersom hon inte jobbar. Om att Aftis gjorde en undersökning där sjuttio procent av kvinnorna ville bli försörjda av sina män.

Jag förstår det inte. Hur kan man inte vilja tjäna sina egna pengar? Hur kan man leva med att vara beroende av en kille? Hur kan man inte få IBS av att hela tiden veta att om ifall att förhållandet kraschar så står man där utan pengar, lägenhet och jobb?

Förklara det för mig, vänner, så gör jag psykologiläxa, pluggar tryckmetoder som jag har prov på imorgon (HAHAHAHAHAHAHAHAHA) och peppar för att ha praktik i två veckor på SVT Dalarna och två veckor på Newsmill på distans i höst!
#1 / / Hanna:

Ja, jag förstår det i alla fall inte. Sjuttio procent är en enorm del av den svenska kvinnliga befolkningen.



Jag vill så gärna att alla ska få leva som de vill, men alltså.. jag blir bara förvirrad av det här. Vill man inte ha ett eget liv? Jag jobbar lite, du jobbar lite, tillsammans äger vi våra ägodelar. Rättvisa.

Vad vill man ha för liv?

#2 / / Natalia:

Hej!

Jag skulle ha skrivit detta för länge sedan, för jag tycker du skriver grymt, men jag antar att jag var för feg.

Nu kan jag i vilket fall inte hålla mig längre, för den texten du skrev i Metro var det bästa jag läst på hela veckan (och troligtvis även veckan innan det.)

Så snälla, strunta i om du får några knäppkommentarer. Din text är helt awesome. Jag tycker synd om dom som inte fattar det.

Jag antar att du redan är ganska van att handskas med kommentarer från människor som inte att har något bättre för sig än att klanka ner på andra. Men jag tycker iallafall att du skriver fantastiskt. Första gången jag läste Metro så fanns din "Hej alla 60- talister" med. (Jag tror den hette något i den stilen) Och sen dess har jag varit fast.

Så vad du än får för helgalen respons: sluta aldrig skriva. Tack!



Phu, detta var ganska stort för mig och jag antar att jag snart kommer komma på tusen bättre saker jag skulle skrivit. Men, that´s life.



Ha det bra!

#3 / / Fridah:

Hanna: VÄL RUTET!

Natalia: Åh, tusen tusen tack. Jag blir alltid glad för fina kommentarer, men speciellt när folk säger att de har följt mig länge! Då värms mitt hjärta extra mycket. Och jag tyckte faktiskt att din kommentar var en alldeles utmärkt kommentar.

#4 / / Besviken!:

Varför skriver du så verklighetsdistanserade krönikor? Kan du inte ta tillfället i akt när du nu har Stockholms läns uppmärksamhet 1-2 ggr i veckan och för en gångs skull skriva om något kontroversiellt bara för en gångs skull och göra lite skillnad? Eller inser du inte vilken möjlighet att påverka du slänger bort när du skriver om din oseriösa drömregering?

#5 / / Juli:

Jag älskar hur kommentarerna till kolumnen lyder typ: "jag antar att du är ironisk nu" eller "jag hoppas att man kan ta det du skriver med en nypa salt".



Som att det inte är självklart utan behöver kommenteras.