Fridah Jönsson

Jag är så OTROLIGT glad. Jag har klarat den här veckan!

Jag har bävat för de senaste fem dagarna for years, känns det som, och nu är allt svårt över.

Praktiken har gått så bra, så bra. Jag ville nästan inte att den skulle ta slut. Det enda som är bra med det är att när vi slutar skolan klockan tre så kommer jag vara hemma kvart över tre och inte kvart i fem.
Alla har varit så snälla mot mig!
Anders och Fredrika äger. De är så bra och så roliga och låter mig göra så kul grejer.
Anders Wahl har varit helt fin och ätit med mig när alla har varit borta och jag inte har vågat sätta mig hos någon jag inte känner.

Och CeeJaay alltså! Carl-Johan Bergman är en av de snällaste människorna jag vet. Jag gick och störde honom häromdagen, och han var så sjukt snäll och pratade med mig och frågade en massa saker och var trevlig, fastän han lika gärna kunde ha varit dissig och sagt att han var upptagen.

Det enda som har varit svårt under de här veckorna har (förutom Dalatrafik) varit under luncherna när alla pratade om LCHF och dietshakes och hur onyttigt de hade ätit under helgen och sånt. Men jag stängde av, så det gick bra. Jag hade nämligen inte så mycket till val än att göra som Annika Norlin och close my eyes and think of dancers.
För jag ville inte säga att "ame hallå, kan vi prata om något annat eller, för annars kan inte jag äta?". Lie back and think of England, typ.

Men nu är alltså APU:n slut.
Det är synd, för jag hade gärna varit kvar där ett tag.

MEN. På måndag börjar skolan igen. Då ska jag sitta i soffan i Mediehuset och prata med Sara och skrika "RÄTT SURT!" när någon klagar över något, och jag ska sucka när hon undrar om jag har aids och tvinga alla att gå på Friskis och jag ska klaga över tråkiga uppgifter och säga att "nej, vi får försöka få något gjort nu" och bli nedröstad av ett unisont "neeeeeej!".
Och så ska jag driva Daniel till vansinne genom att ha på mig Kitty-kläder och ha med mina nya Kitty-pärmar till skolan och lägga min Kitty-väska på bordet och sånt.
Och jag ska skriva artiklar och bildreportage och inte få högre betyg än G+ för att jag har skrivit meningen "man behöver inte vara elitidrottare" i en text om Friskis (vi får nämligen inte använda ordet "man" när vi skriver i skolan).

Herregud, jag har levt utan det här i fyra veckor. Abstinensen är väldigt väldigt påtaglig.
Det värsta av allt är att jag ska ha engelska i två timmar på måndag innan jag får gå till Media. Jag kommer sitta och hoppa på samma sätt som jag brukar göra första kvällen Oskar är hemma och han är på Birch Road och hänger med sina föräldrar innan han kommer hem till mig.


Jag har inte fått blogga tre gånger per dag heller de senaste dagarna.
Märks det?